Synen på arbetslöshet varierar i olika samhällen utifrån hur samhället organiserar sig och baserat på vilken eller vilka välfärdsmodeller som råder i samhället.
I ett liberalt samhälle är människan i centrum och all planerad utveckling i samhället utgår från människan och dess behov. Den liberala välfärdsmodellen fokuserar på den fria människan och dess engagemang och ansvar i samhället. Det vill säga den liberala modellen ställer krav på människan vilket är grunden i en liberal välfärd. Därmed finns det begränsade och obetydliga bidrag som inte tar hänsyn till olikheten bland människor utan de är universella. Individer i samhället har ett eget ansvar att på egen hand lösa de problem som de stöter på som bland annat arbetslöshet. Staten ansvarar för centrala funktioner i samhället men i övrigt byggs ekonomin på marknadsekonomi och fri konkurrens vilket resulterar i hög sysselsättningsgrad med mindre jämn resursfördelning i samhället. Därför blir arbetslösheten i samhället som organiserar sig utifrån en liberal välfärdsmodell till skillnad från andra välfärdsmodeller individens eget ansvar med begränsad hjälp och begränsade bidrag som i princip är universella och inte tar hänsyn till olikheter mellan människor. Arbetslösheten och sysselsättning i det liberala samhället bestäms på samma sätt som produktion utifrån efterfrågan och utbud. Fördelen med denna välfärdsmodell är att den ger större friheter för individer att lösa sin situation. Nackdelen med denna modell är att individen är en i mängden och behöver klara sig själv utan statligt ansvar för medborgarnas situation vare sig ekonomiskt eller annat.
I ett konservativt samhälle är gemenskap viktigare än någonsin. Därför är familjen kärnan i ett sådant system och förväntas bidra till individen och utgöra ett skyddsnät. En skattefinansierad välfärdsstat är inte för alla utan det är bara för de som är mest utsatta och de svagaste i samhället i kontrast med andra välfärdsmodeller. Samtidigt präglas den konservativa välfärdsmodellen av låga skatter och en större andel av privatiseringar för centrala funktioner i samhället såsom sjukhus. Det vill säga vid arbetslösheten är det inte självklart att man får ta del av välfärden och skattefinansierade välfärdstjänster utan man behöver uppfylla vissa villkor för att kunna ta del av dessa tjänster. Samtidigt förutsätter alla bidrag motprestation från den arbetssökande Fördelen med denna modell handlar om att det finns olika system för individer att tillgå vid arbetslöshet. Samtidigt är dessa bidragssystem begränsade med vissa villkor som individer behöver uppfylla innan de kan ta del av dem.
Den socialdemokratiska välfärdsmodellen bygger på grupp, kollektivet och solidaritet. Gruppen utgör sammanhanget för individer. Det är därför det är viktigt med fackföreningar och andra typer av grupperingar i samhället för att bekämpa orättvisor då man är starkare i grupp. En socialdemokratiskt välfärdsmodell präglas av omfattande statliga insatser och väluppbyggda bidragssystem. Man betalar naturligtvis högre skatt i ett sådant samhälle för att finansiera välfärdsstaten som mer eller mindre är beroende av dessa skatter. Staten har större ansvar i ett sådant samhälle för att lösa de ekonomiska och politiska problem som kan uppstå och bland annat frågan om arbetslöshet och sysselsättningsgrad är viktig för staten för att finansiera välfärdssamhället genom intäkterna från skatter. De centrala funktionerna i samhället ägs och drivs i offentlig regi och ser till att alla medborgare har ett grundläggande skyddsnät som staten ansvarar för. Det vill säga arbetslösheten blir individens ansvar och likväl statens ansvar som tillhör statens centrala funktioner. Fördelen med socialdemokratisk välfärdsmodell handlar om de väl uppbyggda bidragssystem och statens ansvar för individernas ekonomiska problem vid arbetslöshet. Nackdelen är att staten tar allt för stor roll i individens liv och delvis lägger sig i sådant som egentligen är eget ansvar. Dessutom är de höga skatterna och strävan mot klasslöst samhälle inte fördelaktig aspekt för alla i samhället.