Vad heter han? är en novell skriven av Bim Wikström och handlar om en 33-åring tjej som heter Susanne och hennes mamma. Susanne sitter med sin mamma på ett kafé. Hennes mamma är väldigt nyfiken om Susanne har träffat någon kille som hon älskar och vill vara med. Detta är eftersom Susannes stora syster har sagt det till mamman. Susanne vill inte svara något vilket irriterar mamman. Till slut bestämmer Susanne sig för att avslöja sin hemlighet och hon säger till sin mamma att hon har träffat en tjej som hon älskar.
Novellens titel är Vad heter han?. Jag tror att författaren valde just den titeln utifrån mammans stereotypiska tankar att en tjej behöver träffa en kille.
Författaren börjar novellen med att skildra den miljö som de befinner sig i, Susanne och hennes mamma. Det börjar med en dialog mellan Susanne och hennes mamma innan författaren övergår till Susannes monolog och beskrivning av innersta tankar av henne.
Det finns fyra karaktärer i Vad heter han?. Susanne, hennes syster, Annika, Susannes mamma och Isabella. Huvudpersoner är Susanne och hennes mamma. Vi fick aldrig veta hur de ser ut men vi vet att Susanne är 33 år gammal och på slutet vet vi att hon är homosexuell. Läsaren kan veta detta då författaren skriver det i början av novellen när Susanne beskriver sin mammas oro över att Susanne inte är ihop med någon. Läsaren kan också veta, genom att läsa mellan raderna, att Susannes mamma är en traditionell kvinna. Vi fick veta också att Susannes syster har varit gift i 8 år och hon är inte längre intresserad av att skaffa barn.
Läsaren får aldrig veta var novellen utspelar sig. Däremot vet vi att det är i Sverige då författaren skildrar en typisk svensk kafémiljö med wienerbröd, kanelbullar med mera, i början av novellen.
Huvudkonflikt i novellen är om Susanne träffar någon och i så fall vem det är vill SUsannes mamma veta. Konflikten når sin höjdpunkt när Susanne säger att hon träffar en person som är 26 år äldre än henne. Sedan blir det lättare för mamma när Susanne säger att hon skämtar. Jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att väcka nyfikenhet hos läsaren eftersom Susanne säger först något som är mindre acceptabelt till sin mamma. Därefter fortsätter hon med att säga sanningen som är lika oaacceptabelt.
Susanne berättar det mesta av novellen. Samtidigt förs det aktiva samtal mellan personerna i novellen.
Författaren använder sig av gestaltning. Till exempel, “Mamma sväljer ljudligt, och jag kan se nästan hur hennes hjärna arbetar…”. Författaren ville då beskriva hur panikslagen mamman blev när hon fick veta att Susanne träffar en person som är lika gammal som Susannes pappa.
Författaren avslutar novellen med att avslöja namnet på den person som Susanne träffar. Vi fick veta att det är en tjej som Susanne träffar och älskar. Novellen avslutas med ett öppet slut då läsaren kan själv tolka vad som kommer att hända efter. Jag tycker att detta är kreativt då det väcker frågan och intresset för ett samhällsproblem hos läsaren men samtidigt lämnar stort utrymme för att tolka hur det kommer att bli sedan. Författaren överraskade läsaren med att Susanne träffar Isabella som också är en tjej. Det var en överraskning eftersom hela händelseutveckling har centraliserat sig kring vilken killa Susanne träffar eller om hon träffar en kille.