Förra veckan höll jag på att skriva en rapport till jobbet och tankarna var klara i huvudet men jag kunde inte få ner dem på pappret. Det är underligt och förvånande. Hur kan jag förstå ämnet utan att kunna skriva om det? Jag fick samtidigt en fråga som snurrade i mitt huvud och som handlade om skriftspråk och talspråk är samma och om de inte är samma så hur samspelar dessa två varianter av språket.
Skillnaden finns ju och jag behöver inte forska i ämnet för att man ska förstå det. Ibland kan talspråk kännas smidigare och lättare att kommunicera med, i alla fall lättare än skrift och levererar samma budskap. I skrift försöker man alltid formulera sig så tydligt som möjligt för att säkerställa att budskapet når mottagaren medan i talspråk säger man bara saker och blir ändå förstådd. En annan aspekt i skrift som inte är representerat i tal handlar om struktur som är oerhört viktig men inte lika viktigt när man talar. Det vill säga man delar upp sin text i olika stycken. I tal kan man avbryta och återkomma till samma punkt utan något hinder. Varför förekommer dessa skillnader? Jo, det handlar om effektiv kommunikation och att kommunikationen ska uppfylla sin funktion att vi människor förstår varandra.
Tal och skrift samspelar med varandra som två former för kommunikation. I skrift sker kommunikationen enbart med hjälp av språket och det finns inget annat som kan antyda det som vi skriver om texten inte gör det. Däremot så är det lättare med talspråk då det finns hjälp. Man talar med hjälp av språket och förklarar sitt budskap med språk och andra hjälpmedel såsom ögonkontakt. Å andra sidan är den skriftliga förmågan hos oss grunden för vår språklig utveckling vilket har direkt påverkan på vårt tal. Det jag vill förmedla med allt detta är att tal och skrift påverkar varandra lika mycket och är lika viktiga i kommunikation. Detta förklarar också varför vi tolererar grammatiska fel i tal mer än skrift då fel i skrift kan påverka kommunikationen negativt..
Skillnader i tal och skrift har sin grund i vad som är accepterad i varje kommunikationsform, menar Daniel Erlandsson (2017) i sin krönika “Tal duger inte alltid i skrift”. Med enklare ord handlar det inte om bättre eller sämre kommunikationsform utan snarare om hur mycket vi accepterar. Denna gräns är luddig och det finns inget som kan förtydliga detta då detta är väldigt subjektiv, menar Erlandsson (2017).
Min förvåning över att skrift och tal inte är samma sak gäller inte enbart svenska utan även andra språk. På mitt modersmål, arabiska, är skillnaderna ännu större och för folk som inte har arabiska som modersmål kan det upplevas att man använder två helt olika språk. Dialekter i arabiska har gjort sitt och det kan kännas konstigt att man talar som man skriver om man inte befinner sig i formella sammanhang.
Bortom detta som beskrivs ovan och som svar på min fråga har jag kommit fram till att det finns skillnader men lyckades aldrig förstå mer än förekomsten av dessa skillnader.