Lögn eller att ljuga är ofta ett sådant oönskat och ouppskattat beteende. Det finns en allmän rådande negativ syn på detta fenomen, framför allt om det kommer från vuxna. Denna syn är dock inte lika hård när lögnen kommer från barn. Det anses mer som ett naturligt förekommande beteende hos barn och man accepterar detta. Man bör därför inte straffa barn för lögn om man vill uppmuntra uppriktighet..
För det första ska man alltid lyssna på barn och aldrig konfrontera dem att de ljuger eftersom lögn är en del av barnets fantasi och kreativa värld när hen berättar om sådana upplevelser som barnet bearbetar från datorn eller tv:n. Man diskuterar ofta att man vill ju främja denna fantasi.
För det andra är lögn en del av barnens vardag upp till en viss ålder. Man behöver ju lyssna på barnen och inte bestraffa det som man tror är lögn. Ofta är det så att barnen inte medvetet ljuger utan omedvetet berättar om sådant som handlar om egna upplevelser. Därför att bestraffa lögnen handlar snarare om att bestraffa deras upplevelser. Hur hemskt låter detta?
En del menar att lögn är oaccepterat beteende och man behöver lära barnen sedan de är små att inte ljuga. Detta stämmer helt men man ska göra det på ett sådant sätt som inte dödar fantasin och trycker ner kreativiteten hos barn. Man vill ju främja dessa två aspekter. Man ska alltid lyssna på barn och kanske till och med dramatisera det de säger när det går över gränsen eller åtminstone bemöta det på ett vänligt sätt.
Lögn är absolut inte accepterat beteende men hos barnen är lögn en del av deras uppfattning av omvärlden och en del av deras fantasi och kreativitet. Man ska därför aldrig bestraffa lögnen hos barn för att uppmuntra uppriktigheten. Man bör i stället lyssna på barnen och främja deras fantasi upp till en viss ålder.