Demokrati och diktatur är bland de hetaste ämnen som har diskuterats och omdebatterats ur historiskt perspektiv. Demokrati är något som människan har kämpat för i flera decennier eller snarare århundraden. Det är alltid statens roll som är i centrum och hur mycket makt staten ska ha när all makt kommer från folket. Ändå är detta ett relativt nytt begrepp sett till den demokratisk utveckling som skedde i världen och det blev aktuellt först vid upplysningsidéer som spreds i Europa och Amerika i samband med den franska revolutionen och den amerikanska revolutionen.
I modernare tider är demokrati högst aktuellt ämne som i princip dominerar den politiska debatten i hela världen. Därmed är statens roll även en sådan sammankopplad fråga som härstammar från demokratin och som man också kan reflektera över. Statens roll i den bemärkelse och ur ett demokratiskt perspektiv måste komma från den makt som folket har gett staten. När statens roll går över denna gräns och staten börjar bestämma över hur medborgarna ska agera, tycka och tänka då är det värt att fundera om demokratin finns kvar i landet. Detta är utifrån det enkla faktum som återigen upprepas i alla demokratiska diskussioner att all makt måste komma från folket och om statens makt blir överflödig och starkare än folkets vilja då är det värt att kämpa igen för att få tillbaka makten. Staten ska inte ha den typen av makt över medborgarna även om offentlig makt behövs för att upprätthålla systemet i landet. Det vill säga statens roll ska vara begränsad till att användas i de områden som folket har gett en del av sin makt för och inte för att bestämma över medborgarna i alla möjliga detalj och framförallt i yttrandefrihet.
Om staten går över denna gräns och förvandlas till en diktatur så bör man som medborgare fundera över egen och landets situation. Då har man två alternativ, antingen att fly eller att kämpa. Det finns inget alternativ av dem som är riskfri och har en garanterat slut. I alla fall, man bör tänka framförallt på egen säkerhet och trygghet eftersom en diktatur är oberäknelig och det fruktansvärda kan ske precis närsomhelst. Därför om man inte flyr och vill man inte heller kämpa emot diktaturen så behöver man anpassa sig utan att skada andra utsatta. Samtidigt är det värt att veta att man själv som medborgare inte kan göra mycket utan det behövs något slags förbund bland medborgare mot diktaturen. Samtidigt är det inte så lätt som man kan tro.Själv har jag levt under kontroll av en regim som i princip spillde över alla möjliga tankar och propaganda över oss i Syrien. Man blir utformad efter det som är tillåten och det som inte är även om det inte finns något lagligt stöd för detta. Vissa tankar vill man inte ens tänka på själv eftersom de är otillåtna. Oavsett hur mycket man än anpassar sig så är man hela tiden rädd för att det ska smälla till.