Litterära verk och handlingar och iscensatta verk som innehåller eller direkt tillhör skräckgenren är fortfarande intressanta och lockar folk. Man skapar något som väcker reaktioner hos folk och gräver i våra innersta tankar så att vi får möta våra värsta rädslor. Dessa verk skapas än idag oavsett om de är iscensatta i form av en film eller om de bara står där som litterära verk. Och än idag lockas människor till dessa verk. Intressant nog att utforska detta fenomen. Varför lockar skräckskildringar?
Det handlar om människans behov till att bli skräckt eller till att uppleva det skrämmande på en ett djupare plan där man får möta sina rädslor. Världen består inte bara av godhet och faktumet är att människan är väl medveten om detta. Via skräckgenren får man möta den sida som handlar om godhets motsats som innebär ens mest negativa och mest komplicerade känslor. Själva upplevelsen av skräckskildringar kan kraftigt variera mellan olika personer men generellt kan man dela upp genren till två huvudområden. Det ena handlar om skräck via ren våld medan det andra handlar om den psykologiska upplevelsen av skräck genom att skapa varelser och satsa på miljön och effekter. Anna Arnman (2008) skrev om just denna upplevelse och uppdelning i sin artikel “Skräck som terapi” (Forskning & Framsteg, 2008:2). Arnman menar att ingen av skräckgenrens verk fokuserar på ett enda område utan snarare består dessa verk av en kombination av både våld och psykologisk skräck (Arnman, 2008).
Skräckgenren väcker våra innersta känslor och på så sätt skapar en reaktion hos oss. Det handlar om människans upplevelse av skräck som kan vara rätt så njutbar när vi blir berörda på ett djupare plan. Skräckskildringar beskriver framför allt människans rädslor eller med konkret människans värsta rädslor och samtidigt lyfter upp sådana moraliska och samhälleliga modeller samt ifrågasätter normer i samhället. Man sitter säker i en kontrollerad miljö och ser det som man annars inte vill uppleva i verkligheten. Det kan verkligen vara njutbar och unik upplevelse! Arnman (2008) förklarar mekanismerna i människan när vi ser på skräckfilmer och framför allt känslan som man får uppleva när man går igenom denna upplevelse av skräck. Det handlar inte bara om ren underhållning utan snarare om att vi blir berörda på ett så djupt plan i våra innersta tankar och känslor (Arnman, 2008).
Skräckgenren, vare sig i litterära verk eller i iscensatta verk, har alltid lockat. Man vill gärna se det som är skrämmande och det som man annars är rädd att möta i verkligheten. Upplevelsen av skräck och vad som anses vara skrämmande är subjektiv och kan variera mellan olika personer men huvudsakligen handlar det om våld och psykologisk skräck. Oavsett på vilket sätt vi bli skrämda lockas man till skräck för att uppleva det kraftiga upplevelse som berör oss innerst inne i alla våra tankar och känslor. Detta är minst lika viktigt som alla andra känslor som vi upplever. Om vi bortser från skräck så innebär inte att genren och dess verk inte finns och det innebär inte heller att våra behov till det inte finns.
Källa
Arnman, A. 2008. “Skräck som terapi” . Forskning & Framsteg, 2008:2.