Skönlitteratur har inget i skolan att göra

Läsning av skönlitteratur har onekligen positiva aspekter och fördelar på såväl vuxna som barn. Många rekommenderar läsning för att främja utveckling, lärande och kreativitet. Samtidigt finns det många frågetecken som är förknippade med skolresultat då man diskuterar det i förhållande till hur bra det är och har olika syn på vad man ska fokusera på i skolan. Det är inte alltid lätt att veta vilka de mest fördelaktiga områden för skolan att fokusera på, framför allt när det finns så många åsikter i frågan. Skönlitteratur är bland de aspekter som kan vara distraherande för elever om det blir för mycket fokus på det. Skolan bör därför begränsa läsning av skönlitterära verk som ämne i skolan och fokusera mer på kärnämnen. 

Skoldagen är redan tillräckligt lång och innehåller tillräcklig mycket inlärning både innanför och utanför skolväggar. Eleverna behöver inte fokusera på en extra aspekt som är svårt som skönlitterära verk. Elever bör fokusera på kärnämnen som matematik och naturkunskap och utveckla deras kunskaper i dessa ämnen i stället för att distraheras av övriga svåra ämnen som skönlitteratur. 

Intressant nog är frågan om skönlitterära verk i skolan i och med man lyfter fram det som en positiv aspekt i undervisning och ett led i demokratiundervisning men i själva verket är frågan någorlunda luddig. Det vill säga varken skolan eller Skolverket har en tydlig bild av vad eleverna ska uppnå med läsning av skönlitteratur och inte heller vad den tillför i skolvärlden. Mer konkret, på vilket sätt bidrar läsning av skönlitteratur till demokratifostran när det inte ens finns en litterär kanon samt vad är det som är så positivt som skönlitteratur kan bidra med till undervisningen?! Visst är det intressant att utforska vidare i dessa frågor innan man lyfter det som en positiv aspekt. 

Skönlitteratur är visst fördelaktig när man läser det men frågan hur vi kan mäta elevernas kunskap i det. Det vill säga den luddiga bilden av skönlitteratur som finns i skolvärlden gör att det är svårare att mäta kunskap i förhållande till detta ämne. Detta medför att även bedömning inte blir lika objektiv som mätbara ämnen som matematik eller naturkunskap. Samtidigt lever vi i en era där allt är mätbart och det går inte att hävda att omätbarheten för skönlitteratur som ämne inte påverkar. Till exempel, högskolan mäter i princip allt innan elever blir antagna till en specifik utbildning. Med enklare ord är ämnet skönlitteratur praktiskt svårt att få in bland övriga skolämnen med tanken på att kunskapen inom skönlitteratur är svårare att mäta och därmed blir det svårare att bedöma. 

Vissa menar att skönlitteraturen i skolan är nödvändig för demokratifostran och den behöver inte nödvändigtvis påverka andra ämnen. För det första behöver vi precisera hur skönlitteratur kan bidra till demokratifostran och vad skönlitteratur ens är som begrepp. För det andra påverkar varje extra belastning eleverna och att hävda att det inte påverkar övriga ämnen är direkt felaktigt. 

Slutligen är skönlitteratur fördelaktig i många hänseenden och har beprövade fördelar för de som läser. Däremot har skönlitteratur inte lika självklara fördelar i undervisning. Dels är det svår att mäta och dels är det inte klart på vilket sätt den bidrar till undervisning. Därför behöver elever fokusera på kärnämnen som kan förbereda dem för framtida studier och arbetsmarknaden. Skolan bör också inte har skönlitterära verk som ett ämne i skolan. 

Källa

Borsgård, Gustaf. 2021. Vad är vitsen med skönlitteratur i skolan? Forskning.se. https://www.forskning.se/2021/04/08/vad-ar-det-for-vits-med-litteraturstudier-i-skolan/#