Grabben i kuvösen bredvid är en mycket intressant bok skriven av Jonas Helgesson och utgiven år 2007. Boken handlar om författaren själv som föds med en CP-skada. Det vill säga det är Jonas Helgesson som berättar boken och alla dessa erfarenheter som han har genomgått i sitt liv med en CP-skada samt han är protagonisten som försöker utmana sitt funktionshinder och vinna över det.
Det hela börjar när Jonas föds med navelsträngen snurrad fyra gånger runt halsen så han kunde inte andas i fyrtio minuter vilket resulterade i en CP-skada som Jonas fick lida av hela sitt liv. Livet stannade inte där även om ödet hade bestämt att Jonas ska födas som funktionshindrad person. Det är klart att detta har ställt till det med mycket i Jonas liv och det minsta lilla som man anser hör till vardagligheter så var det en utmaning för Jonas ända sedan han föddes.
Först och främst var det Jonas familj som stöttade honom och behandlade honom som en människan utan något funktionshinder i den mån som det gick. Hans syskon och föräldrar behandlade honom mer som en vanlig person och försökte bortse från hans funktionshinder. Detta visade sig senare i Jonas liv när han växte upp. Jonas berättar om sina erfarenheter av att ha en stöttande familj som inte såg honom den funktionshindrade pojken som han är utan som mer trodde på honom och att han kan. Vidare berättar Helgesson om alla hjälpmedel som han hade när han var mindre och när han växte upp. Dessa var inte omtyckta av honom även om de underlättade en hel del. På något sätt ansåg han att all CO-utrustning var ett stämpel på att han var CP-skadad och inte som alla andra. Därför bestämde han sig för att gradvis anta de utmaningar i sitt liv och blev av med sina hjälpmedel och klara sig själv på egen hand i stället. Den största utmaning som han antog var att bli av med sin rullstol vilket författaren berättar om det i ett eget kapitel.
Jonas berättar i Grabben i kuvösen bredvid om sin barndom och hur han upplevde att han inte var som alla andra barn Han besökte sjukhuset och doktorn medan andra barn gick för att spela fotboll vilket inte kändes jätteroligt för honom. Det gick något bättre för honom i skolan och han hade en rolig skolgång och tyckte att det gick bra på skolan framför allt när han trivdes där med sina vänner. Han utsattes för särbehandling då och då men det gjorde inget för honom. Dessutom fick han “härliga vänner” som försökte att inte se honom som den handikappade pojken utan tvärtom.
Livet för Johan fortsatt uppåt och med envishet utmanade han sig själv och sitt funktionshinder för att uppnå sådant som han inte kunde göra innan. Jonas lärde sig att gå när han blev av med rullstol, han lärde sig att köra moped, tog körkort, reste ensam till Italien och till slut bestämde han sig för att flytta hemifrån för att bo i Malmö. Där fick han oväntat brev från Försäkringskassan som friskförklarade honom och beslutade för att dra in Jonas ersättning. Jonas bestämde sig för att börja på lärarutbildning på universitet och han klarade utbildningen.
Mitt i alla svårigheter som CP-skadan bar med sig brottades Jonas med två identiteter. Den envise och den handikappade och det tog ett bra tag innan han förstod vem han är.
Hela berättelsen slutar med att Jonas blir en entreprenör som säljer sin berättelse för att inspirera andra och berätta om de utmaningar som han gick igenom i sitt liv samt hur han gick från att födas som en maktlös bebis till att kunna gå själv utan stöd från någon annan för att till slut klara sig själv helt på egen hand trots att han är CP-skadad person.
1 Kommentar
[…] i novellen ligger på en lagom nivå och är inte svårt att förstå. Det är mer vardagligt framför allt i […]