Boken, ämnesdidaktik – en undervisningskonst, inleds med ett exempel om en lärare som vill få elevernas uppmärksamhet och få dem att bli intresserade av ämnet i ett sammanhang som handlar om en lite stökig klass med ointresserade elever. Det som är avgörande i undervisning och som skiljer en bra lärare från mindre bra lärare är sammankoppling mellan principer och omständigheter som kan förklara handlingar som läraren gör vilket också innebär ett vetenskapligt förhållningssätt. Detta är eftersom didaktikern kan ange skälen till sina handlingar utifrån principer och omständigheter.
Dessutom är undervisning en konst eftersom läraren kan med sina praktiska erfarenheter kan skapa och upptäcka möjligheter och anpassa omständigheter och principer till varandra för att i slutändan de ska resultera i slutsprofukten som är undervisning. Detta kräver naturligtvis elevernas engagemang i inlärning. Man kallar undervisning för konst eftersom det kräver lärarens kunskap och genomtänkta sätt för att till slut resultera i det systematiska framställning som undervisningen handlar om enligt de regler som konsten består av, principer och omständigheter. I detta sammanhanget är det läraren som besitter de färdigheter som utgör skickligheten hos läraren bortom de vetenskapliga grunderna som är mer av vägledande karaktär. I detta ingår också det som ligger bortom läraren själv och som kräver något slags samarbete. I den bemärkelsen är didaktik ”konsten att finna det som är bäst lämpat för undervisningen” (s.44). För att finna det som didaktik handlar om behöver läraren reflektera över undervisning och ställa sig frågor som handlar om undervisning och möjliggör att läraren f0r bättre förståelse av olika fenomen. På det sättet handlar didaktik om tillämpning av kända principer och lika väl om hitta och formulera principer.
I detta sammanhang är retorik ett användbart medel och i didaktik kan man använda sig av så kallad sökställena för att hitta lämpliga argument för en specifik framställning. Sådana sökställen kan handla om teorier och begrepp i ämnet, olika fenomen som är förknippade med ämnet, problem som ämnet lyfter upp och deras svar eller meningsskapande frågor som väcker motivation hos elever antingen genom de frågor som ämnet lyfter upp eller genom att lärare får frågorna att uppstå. Sökställen kan även handla om frågesakpande konkretioner inspirerade från olika fenomen som har sinnesupplevelser som grund, stödstrukturer som hjälper elever att arbeta strukturerat med ämnet genom exempelvis lärarens instruktioner, förklarande konkretioner såsom exempel för att begripliggöra ämnesstruktur, representation som är en framställning som kan kombineras med andra sökställen genom användning av ett representativt medel i didaktiska ändamål och slutligen kan sökställen handla om omständigheter.
Konsten att se möjligheterna i produktiva idéer
Produktiva idéer är en del av undervisningen och kan uttryckas i plan eller i undervisning eller med mer konkreta ord med planering och genomförande av undervisning. Lärarens konstfärdigheter handlar i detta sammanhang om att kunna förverkliga de produktiva idéerna eller så kallad praktisk didaktisk handlingskompetens som avgör skickligheten hos en lärare. I detta sammanhang har varje ämne två aspekter, en vetenskaplig för vetenskapsmän och en undervisande för lärare och dessa två aspekter skiljer sig åt och lärarens uppdrag handlar om att hitta didaktiska möjligheter eller undervisningspotential. Därmed är ämnet inte statiskt utan kan omvandlas till undervisningsämnet genom att ge det en didaktisk dimension.
Vetenskapsämne och dess förhållande till skolämne påverkas kraftigt av aspekter specifika för skolämnet som exempelvis elever. Den didaktiska triangeln är en analysmodell som förklarar relationen mellan aktörerna i skolämnet, lärare, elev och ett ämne. Detta förklarar också påståendet att undervisningskonst är kooperativt, det vill säga mellan lärare och elever. Det som gör skolämne till just det är den inre formen till skillnad från yttre form som motsatsen till innehållet som är viktigast i skolämnen. Undervisning kräver att läraren sätter den yttre formen och att ämnet antar didaktisk form. På det sättet har undervisning två dimensioner, den yttre formen som innebär arbetsformerna och metoderna, och den inre formen som gör undervisning till undervisning. Begreppen form och materia kan hjälpa oss att förstå förändring trots att dessa två begrepp i verkligheten inte är skiljaktiga men ändå när de sammanförs tillsammans så skapas det innehållet.
I det sammanhanget när vi talar om att transformera ett vetenskapsämne till skolämne så behöver man ta hänsyn till att det skiljer sig mellan skolan och universtitet då i skolan förväntas läraren hantera problem med motivation, förmåga och kontroll. Det vill säga det är läraren som skapar intresset för ämnet, begripliggöra ämnet samt kontrollera elevernas kunskap i ämnet. Transformering av vetenskapsämne till skolämne kan medföra att det vetenskapliga förändras och skolämnet blir avskuren från vetenskapsämnet och blir självständigt ämne.
Olika ledarstilar som barn uppskattar
Den demokratiska ledare är den ledare som inkluderar alla i beslutprocesser men samtidigt är tydligt med sitt ledarskap, Denna ledarstil uppskattas av barn eftersom det är inkluderande och samtidigt har barn en ledare som är tydlig med sitt ledarskap och som de kan följa. Delegering är en viktig aspekt av denna ledarstil och präglar alla demokratiska processer (Thörnberg, 2012, s.10).
Den situationsanpassade ledarstilen som innebär att ledaren kan växla mellan olika ledarstilar beroende på omständigheter. Denna ledarstil präglas av flexibilitet genom att ledarrollen kännetecknas och utformas mer eller mindre utifrån omständigheterna. Det vill säga den coachande ledare kan under vissa omständigheter växla sitt ledarskap för att bli tydligare och mer auktoritärt eller tvärtom (Thörnberg, 2012, s.11).
Den coachande ledarstilen är också en ledarstil som uppskattas av barn eftersom ledaren, i skolsammanhang läraren, vägleder elever för att utvecklas och växa samt utveckla sina förmågor. Denna ledarstil förutsätter en viss skicklighet hos ledaren för att kunna skapa engagemang och intresse.
Källor
Thörnberg, D (2012) “Lärarens ledarskap med fokus på ledarstilar utifrån elev och lärarperspektiv” Högskolan i Halmstad. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:482425/FULLTEXT01.pdf
Bronäs, A. & Runebou, N. (2015) “Ämnesdidaktik – en undervisningskonst” Studentlitteratur. ISBN: 978-9-44-11387-6