Historiska romaner kan beskrivas som skildringar av en historisk tid där författaren blandar fakta med helt påhittade delar. Vissa ser romanerna som ett bra sätt att sprida kunskap om historien medan andra ser problem med att låta fantasi blandas med fakta. Att böckerna kan påverka bilden av historien är dock många överens om. Vad kan historiska romaner betyda för läsarnas kunskap om historien?
Historiska romaner är sådana litterära verk som handlar om verkliga händelser som ägde rum i världen fast med fiktiva inslag som bidrar till läsupplevelsen samtidigt när historien presenteras och förklaras. Historiska romaner är på det sättet viktiga litterära verktyg som har samma funktion som skönlitteratur har i allmänhet och som dessutom förmedlar sådant som fackböcker inte gör. Det vill säga det som är bortom siffror och fakta eller med enklare ord det personliga som handlar om människor som har historien handlar om och som är bortglömda mellan alla dessa fakta som presenteras i faktaböcker. Vibeke Olsson skriver i sin artikel ”Att namnge historien” publicerad i Kronos (1989) att historiska romaner förmedlar viktiga aspekter av historien som får händelserna att fastna och bli ihågkomna på ett personligt plan vilket fackböcker inte kan förmedla på samma sätt, enligt Olsson (Olsson, 1898).
Historiska romaner kan även ge svar på mänskliga frågor och aktualiserar mänskliga problem som behöver handlas. Detta är något som faktaböcker inte precis förmedlar. Kim Salomon skriver i sin artikel ”Historiska romaner anger sällan när fakta tar slut och fiktion tar vid” publicerad i Respons (2015) att historiska litterära verk kan ge oss dessa svar på de mänskliga problem och inte bara aktualiserar problemen. Historiska romaner och fiktiv iscensättning av historieskrivningar kan ge människor kontext för historien och kritiskt lyfta upp olika synvinklar med väl underbyggda argument. Historiska romaner kan på så vis förmedla en bild av historien bortom siffror och korrekthet som brukar finnas i historieskrivningar och som gör det svårare att förstå historien (Salomon, 2015).
Att historiska romaner ge människan sådant som faktaböcker och korrekta historieskrivningar inte förmedlar är något som flertal författare är överens om. Gabriella Håkansson skriver i sin artikel ”Könens kamp om historien” publicerad i Sverigesradio.se (2017) att dessa literära verk och fiktionalisering av historia ger oss ett annat perspektiv om de historiska händelserna och det förflutna. Ett exempel som Håkansson lyfter upp handlar om könsroller i fiktionalisering av historien och hur det gav oss ett nytt perspektiv när kvinnliga författare kom in i den manliga arenan som förhåll sig till korrekthet och fackböcker. Detta gav ett nytt perspektiv för läsarna för att förstå historien och de historiska händelserna (Håkansson, 2017). På det sättet kan dessa romaner bidra till att skapa en sannare bild av historien och samtidigt se på den historiska händelsen och det förflutna ur ett annat perspektiv när dessa händelser fiktionaliseras (Håkansson, 2017).
Historiska litterära verk förmedlar inte bara vinklade aspekter av den historiska händelsen för att nöja läsarna utan de även fyller viktiga funktioner. Historiska romaner ger oss sammanhang och förmedlar den personliga aspekten av dessa historiska händelser vilket är något som korrekta historieskrivningar och fackböcker inte är kapabla av. Vidare har dessa romaner en viktig aspekt som handlar om att skapa sammanhang för historien och ge läsarna svar på mänskliga problem som lyfts upp av historien. Dessutom förmedlar dessa litterära verk en sannare och bredare bild av det förflutna eftersom iscensättning lyfter upp nya perspektiv och ger oss belägg för nya tolkningar av det förflutna samt bända upp det. Slutligen är historiska romaner viktiga för läsarnas kunskap om historien och bidrar till en bättre förståelse av det förflutna trots att de innehåller inslag av sådant som är fiktivt och gränserna mellan fakta och fiktion inte är precis tydliga.
Källor
Håkansson, G. (2017) ”Könens kamp om historien”. Sverigesradio.se
Salomon, K. (2015) ”Historiska romaner anger sällan när fakta tar slut och fiktion tar vid”. Respons 2015:3.
Olsson, V. (1989) ”Att namnge historien” Kronos 1989:2