Novellanalys av tre noveller

1. Inledning

Nyligen har jag läst ut tre noveller. Novellerna som jag har läst är översatta till svenska. Novellerna kommer från olika länder vilket ger kulturell variation i novellerna. De noveller som jag har läst är: Flickan som kan skriven av den afrikanska författaren Ama Ata Aidoo och den är översatt från engelska av Hanna Axén; Törst skriven av Nawal El Saadawi och översatt från arabiska; samt Nani skriven av Osvaldo Azevedo och översatt till svenska från portugisiska av Irene Anderberg.

Nedan kommer jag att analysera de noveller som jag har läst. Min analys kommer framförallt att handla om huvudpersoner och bipersoner, berättarperspektiv samt var och när berättelsen utspelar sig.

2. Bakgrund

Jag kommer att sammanfatta de noveller som jag har läst nedan för att ge läsaren en bakgrund av vad novellerna handlar om och vad jag analyserar. 

2.1 Flickan som kan

Flickan som kan är en novell om en 7-åring afrikansk tjej från Ghana som heter Adjoa. Flickan försöker komma till tals med får aldrig och vuxna börjar skratta varje gång hon säger något. Hennes mormor, Nana, och hennes mamma, Maami, diskuterar alltid Adjoa ben att de är så smala. Nana har en traditionell syn på kvinnor och hon anser att Adjoa ben behöver mer kött så att de kan bära en ordentliga höfter så Adjoa kan föda barn när hon blir äldre. Medan Maami försöker skydda sin dotter och säger ifrån. Maami menar att de ska vara tacksamma att Adjo har ben och hon mår bra i stället för att klaga på Adjoas smala ben.

Adjoa smala ben hjälpte henne med idrott på skolan. Hon vann varenda löptävling. Adjoa blir valt för att representera juniorlaget i distriktsmästerskap. Detta ändrade mormors tankar kring Adjoa ben. Hon är nu stolt mormor till Adjoa och hon erkände sitt fel sätt att se på Adjoas ben.

2.2 Törst

Törst är en novell om en fattig tjej som jobbar i hushåll hos en otrevlig dam. Tjejen heter Fatima får läsaren veta på slutet. Novellen beskriver Fatimas tur till marknaden för att köpa matvaror i en mycket varm dag. Hon får syn på Hamida, som också jobbar i hushåll, står vid kiosken och dricker läsk. Detta gjorde henne så förvånad att Hamida kunde köpa läsk. Fatima börjar fundera hur Hamida kunde få ihop pengar för att köpa en läskburk. Fatima var, under den stekande hettan, själv så törstig. Hon började fundera och räkna hur hon skulle kunna få ihop pengarna för att också köpa en läskedryck från kiosken. Författaren beskriver hur Hamida dricker sin läsk på ett sådant sätt som gör att Fatima blir ännu mer törstig och ännu mer sugen på att dricka. Fatima står där och funderar på hennes vilja, att köpa en läskburk, och alla andra hinder så som “den gamla kvinnan med de hårda örfilarna” (s.11) och vad hennes mor hade sagt till henne om Fatima skulle ljuga. Till slut bestämmer hon sig för att också köpa en läskburk och avnjuta den i skuggan vid kiosken.

2.3 Nani

Nani är en mycket kort novell. Novellen handlar om en elak, hård och stum pojke som heter Nani. Nani har aldrig setts visa känslor av något slag. Författaren beskriver Nani som “… ett barn utan själ” (s.72). Nani går en eftermiddag uppåt mot berget. På berget hittar han “den stora stenen” som är lika stum och hård som Nani. Han försökte trycka och få den i rullning för att krossa rucklen längs bergssidan men han misslyckades med detta. Nani var tvungen att ge upp då stenen var starkare än honom. Vid solnedgången lägger Nani sig på den ljumma stenen och tittar upp mot himlen. Han blir påverkad av den vackra himlen med “ockrafärgade molnen” (s.73). Han börjar sjunga med “sorgsen stämma” (s.73) eller med ledsen röst. Han börjar sjunga om en “mor och hennes ömma viksningar” (s.73). Till slut somnar Nani på den hårda stenen och börjar drömma. För första gången visar han en känsla. Nani visar ett leende i sömnen.

3. Analys

3.1 Flickan som kan

Novellen handlar om Adjoa som själv berättar den. Berättelsen utgår ifrån jagperspektiv. Adjoa  citerar hennes mamma, Maami, och Nana som är hennes mormor. Adjoa berättar ur sitt perspektiv som är lite annorlunda än vuxnas. Novellen handlar om kulturella uppfattningar och generationskampen i Ghana. I novellen får vi se tre generationer, Nana, Maami och Adjoa. Författaren visar hur olika generationer tänker olika i en känslig fråga som är kvinnans roll. Nana menar att en kvinna är bara till för att föda barn och det är därför hon behöver ben med kött på så att de kan bära ordentliga höfter. Maami försöker bara skydda sin dotter utan att hålla med Nana eller gå emot henne. Adjoa, som tillhör den yngre generationen, är nyfiken och har många frågor. Hon tänker att kvinnans ben måste kunna användas till något annat än just det som Nana säger. Adjoa berättar berättelsen själv ur ett jagperspektiv. Adjoa citerar Maami och Nana när hon vill förmedla något de har sagt eller gjort. Så novellen är skriven ur först person perspektiv. Till exempel, Adjoa tänker “Jag har alltid velat tala om för dem att de inte ska oroa sig” (s.222). Adjoa beskriver hur Nana agerar när hon säger något “Vet ni vad hon gör då? Hon slutar genast med det hon gör och stirrar på mig en bra stund med öppen mun”. 

Huvudpersonerna i novellen är Adjoa, Nana (Adjoas mormor) och Adjoas mamma, Maami. Novellen kretsar huvudsakligen kring Adjoa som är en liten nyfiken tjej och hennes mormor, Nana. Adjoa tänker annorlunda än ädre generationerna och har något att säga men ingen lyssnar. Nana beskrivs däremot som stark och traditionell. Hon är en traditionell bybo kvinna. Hon ser att kvinnor har ben bara för att bära höfter för att sedan föda barn samtidigt när hon tycker att skolan bara är bortkastad tid. Adjoas mamma är mer en biperson i novellen. Hennes roll är att försöka skydda sin dotter. Hon säger ifrån när Nana försöker säga något om Adjoas smala och långa ben eller om skolan. 

Hela berättelsen utspelar sig i en by i Afrika. Byn som Adjoa kommer ifrån beskrivs som bördig till skillnad från resten av Afrika som präglas av torka. När berättelsen utspelar sig är oklart. I själva berättelsen finns det utrymme för egna tolkningar. Utifrån språket så får läsaren en känsla av att novellen utspelar sig i nutid. Till exempel, Adjoa använder present form i sina verb. Samtidigt följer vi några dagar i Adjoas liv i form av en kronologisk monolog. Den monologen börjar med att Adjoa beskriver det “de” har sagt till henne om hennes liv. Sedan utvecklas till att beskriva huvudpersonerna. Slutligen beskriver monologen nuvarande situation och hur Adjoa lyckades ändra såväl mormors syn på hennes ben som hennes syn på kvinnornas roll.

Författaren använder sig av några metaforer i novellen. Till exempel, när Adjoa berättar om att landet där hon kommer i från är bördigt så säger hon “känt för sin feta jord”. Hon menar att landet där är bördigt och inte att jorden innehåller fett. Ett annat exempel är när Adjoa beskriver hur vuxna skrattar när hon säger något. Hon säger att de “tjuter av skratt” vilken syftar på att de skrattar högt. Några liknelser kan hittas i novellen. Till exempel när mormor beskriver Adjoas ben som spindelben för att referera till hur smala de är.

Slutligen använder författaren vardaglig språk. Dessutom är språket ganska enkelt då novellen berättas ur ett barnperspektiv i form av inre monolog.   

3.2 Törst

Novellen handlar om den fattiga tjejen “Fatima” och beskriver några minuter i hennes liv. Författaren berättar  i tredje person. Med andra ord står författaren som vittne för hela situationen och informerar läsaren om händelseutvecklingen, även om de innersta tankarna inom Fatima. Författaren ritar en perfekt bild av fattiga tjejer som jobbar i hushåll vars sina drömmar är en burk läsk i stekande hettan. Under händelseutvecklingen får läsaren följa med på en spännande kulturell resa inom Fatimas tankar. Den resan handlar om religion och samhälle. Tjejen överväger sina alternativ och bestämmer sig för att följa sitt hjärta och dricka en burk läsk trots alla andra hindrande tankar som hennes mor och “den gamla kvinnan med de hårda örfilarna” (s.11). Här vill författaren visa vilka arbetsförhållanden Fatima och motsvarande tjejer har.

Det finns en  huvudperson i novellen och det är Fatima som läsaren får veta hennes namn på slutet av novellen. Författaren lämnar utrymme för egna tolkningar genom att berätta om några minuter i Fatimas liv utan att informera om var och när allt händer. Utifrån beskrivningen så kan läsaren tro att novellen utspelar sig i författarens hemland “Egypt” då författaren beskriver hettan och klädseln “galabia”. När novellen utspelar sig är oklart men läsaren kan gissa på att novellen utspelar sig någonstans på slutet av 1980-talet eller i början av 1990-talet då novellen var skriven. 

Fatima som novellen kretsar kring är en fattig och ung tjej. Hennes största behov när hon var på väg till marknaden var en burk läsk. Hon var så törstig att det enda hon behövde och tänkte på under den stekande hettan var att drick läsk som Hamida gjorde. Hamida är en viktig biperson som triggar igång tankarna inom Fatima. Hon får Fatima att fundera hur ska hon kunna få ihop en liten peng för att köpa läskedryck. Hamida är modig då hon kunde få ihop pengar för att köpa läsken och dessutom avnjöt hon den utan att tänka på något annat än just den här drickan. 

Språket i novellen är enkelt och roligt att läsa. Författaren har ett beskrivande sätt vilket gör att hon använder sig av metaforer för att rita den bild hon vill förmedla till läsaren. Till exempel “asfalten har mjuknat på grund av solens intensiva hetta” (s.7). Här menar författaren inte att asfalten verkligen har mjuknat utan hon försöker beskriva hettan att den var så stark. Författaren använder också liknelser som “Den brände som smält järn” eller “som en liten mal som slår mot sidorna av en brinnande lampa” (s.7). De metaforer och liknelser som författaren använder tillsammans med det beskrivande sättet stärker läsarens upplevelse. Detta är genom att kunna leva i den miljön som huvudpersonen och bipersonen befinner sig i.

3.3 Nani

Nani är en mycket kort novell som beskriver några timmar i Nanis liv. Författaren berättar ur tredje person perspektiv. Författaren och läsaren bevittnar Nanis timmar mellan eftermiddagen tills på natten när Nani somnar. 

Novellen är svår att läsa. Författaren använder sig av bildliga meningar som kan upplevas som poesi. Till exempel, “Rök steg upp och blev till varelser, underliga fåglar, drakar, långa, bevingade ormar.” (s.72).

Huvudpersonerna är Nani och den stora stenen som är lika varandra. Både två är stumma och hårda. Nani är elak och beskrivs som “ ett barn utan själ” (s.72). Vi läser ingenstans i romanen att pojken heter Nani förutom i rubriken. Så författaren lämna utrymme för egna tolkningar. Med andra ord, författaren skriver inget om var och när berättelsen utspelar sig  Läsaren kan tro att berättelsen utspelar sig i dåtid. Till exempel,  när författaren använder sig av ordet rucklena som refererar till fallfärdiga hus “Pojken första impuls var att få den i rullning för att krossa rucklena längs bergssidan” (s.72).

4. Avslutning

Alla tre romaner är intressanta att läsa och visar kulturella skillnader då de kommer ifrån olika delar i världen. Till exempel, Adjoa i Flickan som kan är en mer nyfiken och visar en helt annan tankesätt än vuxna av andra generationer; medan Fatima i Törst har bestämt sig för att utmana samhället, religion och egna uppfattningar enligt det hon blev lärd. Nani är en mystisk person som är elak men ändå har känslor som han inte ofta visar. Gemensamt för alla tre romaner är att de handlar om en person som inte är vuxen och som inte har det lätt. I Törst och Flickan som kan beskriver författarna problem som möter yngre tjejer utifrån kulturellt perspektiv. I Nani är det mer otydlig vem Nani är och varför han är som han är, elak, stum och hård. Generationskampen i Flickan som kan är tydlig och budskapet är att kvinnans roll är mycket mer än just att föda barn. Samhälleliga hinder och religion samt barnarbete är bland de problem som vi får läsa om i Flickan som kan. Den upplyser oss om viktiga problem i det samhälle som författaren kommer ifrån. Författaren lämnar stort utrymme för egna tolkningar i Nani vilket ställer många frågor såsom varför och vem.

“Törst” och “Nani” berättas ur tredje person perspektiv medan “Flickan som kan” har ett tydligare första person perspektiv.