Home » När makten griper in

När makten griper in

Av Studienät
212 views

Dikter kan väcka starka känslor, och det förekommer att poeter blir hårt kritiserade för sina texter. I vissa fall kommer kritiken från dem som har makten i landet, och många poeter har till och med bestraffats för det de skrivit. Genom tiderna har alltså människor med makt och inflytande ingripit på olika sätt mot poeter och deras dikter. Varför kan de som har makt i ett land vilja ingripa mot en poet?

En uppenbar anledning som kan delvis förklara varför makthavare kan vilja ingripa mot poeter är skrifterna och dikter som poeterna ger ut. Åsa Lingebrandt (2019) förklarar lite mer konkret och tydligt en av de anledningarna som förklarar viljan hos makthavare att gripa in mot poeter i sin artikel “Det hade inte funnits en kvinna som hon” i Helsingborgs Dagblad. Lingebrandt (2019) lyfter fram i sin artikel ett exempel om den iranska poeten Forough Farrokhzad som på grund av deras budskap blev ett föremål för makthavare för att trakassera Farrokhzad även efter hennes död. Farrokhzad skrev om sådant som inte precis var i linje med vad det politiska styret i Iran önskade läsa om i litteraturen eller se i samhället. På grund av rädslan från spridning av sådana budskap har den iranska regimen till och med hindrat människor, framför allt unga kvinnor, från att samla runt hennes grav i hennes födelsedag så att Farrokhzad inte skulle bli en ikon för revolution. Det vill säga hennes skrifter och dikter hotade makthavarnas auktoritet. Med enklare ord hade hennes dikter ett inneboende hot mot makthavare och den ordning som den politiska eliten skapade i samhället och därmed hotade deras ställning (Lingebrandt, 2019).

Frågan om ingripanden mot poeter eller när makten griper in handlar inte enbart om att dessa utgör ett hot mot makthavarnas ställning utan dessa skrifter kan utgöra ett mer omfattande hot i makthavarnas ögon. Ulrika Knutson (2016) skriver i sin artikel Den farliga litteraturen” i Litteraturbanken om hur poeter med sina skrifter kan hota hela samhällsordningen som makthavare och maktfigurer har skapat i samhället. Det vill säga det moraliska klimatet i samhället som makthavare skulle vilja se att det råder. Dikter och andra skrifter kan innehålla kontroversiella ämnen och förmedla kontroversiella budskap, vilket inte precis är omtyckta av makthavare. Knutson (2016) sätter denna förklaring i ett historiskt sammanhang och lyfter fram ett exempel om Baudelaires diktsamling “Ondskans blommor” och Gustave Flauberts roman “Madame Bovary”. Knutson (2016) förklarar hur dessa författare blev åtalade för det som förekom i dessa litterära verk och vilka följder det hade haft för författarna. Det vill säga de kontroversiella ämnen som presenteras i litterära verk och dikter kan anses vara avvikande och ligga till grund för att makthavare kan vilja gripa in (Knutson, 2016). 

Bortom det moraliska klimatet så förklarar Bengt Jangfeldt (2010) i sin artikel “Författare är en ensam resenär” publicerad i Språket är gud hur dessa skrifter, dikter och andra litterära verk som går emot makten, kan utgöra ett hot mot stabiliteten av det hela politiska systemet. Jangfeldt (2010) konkretiserar detta med ett exempel om den ryska poeten Joseph Brodsky som fick lida av förföljelse, arrest och deportation från före detta Sovjetunionen på grund av poetens skrifter som inte direkt var i linje med vad det politiska styret i Sovjetunionen önskade se i litterära verk som gavs ut under den perioden (Jangfeldt, 2010).

Sammanfattningsvis kan det konstateras att poeter och deras dikter har en stark förmåga att väcka känslor och ifrågasätta etablerade normer och värderingar i samhället. Detta kan i vissa fall uppfattas som ett hot av dem som har makten i landet, då skrifterna kan hota deras auktoritet, stabiliteten i det politiska systemet och det moraliska klimatet som de vill upprätthålla. Men det är viktigt att poeters frihet att uttrycka sig och skapa konst skyddas och respekteras, då det är en grundläggande rättighet i ett fritt och demokratiskt samhälle.

Källor

Lingebrandt, Åsa. 2019. Det hade inte funnits en kvinna som hon. Helsingborgs Dagblad.

Knutson, Ulrika. 2016. Den farliga litteraturen. Litteraturbanken. 

Jangfeldt, Bengt. 2010. Författare är en ensam resenär. Språket är gud.  

Liknande uppgifter

Skriv ett svar

* By using this form you agree with the storage and handling of your data by this website.

Den webbplatsen använder cookies för att förbättra din upplevelse. Vi antar att du är okej med detta, men du kan välja bort det om du vill. Godkänn Läs mer

Adblock Detected

Please support us by disabling your AdBlocker extension from your browsers for our website.