Minoritetsspråk – identitet och minoritetsspråkens ställning

År 2000 fick Sverige fem minoritetsspråk: finska, meänkieli, samiska, jiddisch och romani chib. Dessa språk har en särskild status i Sverige, vilket bland annat ger medborgare rätt att få undervisning på sitt modersmål. Vilken betydelse har minoritetsspråken för individens identitet? Vilka problem respektive möjligheter finns kring minoritetsspråkspolitik och modersmålsundervisning i minoritetsspråken?

Språk och identitet går hand i hand bortom den språkliga aspekten som språket huvudsakligen uppfyller. Leena Huss (2014) som är språkvetare talar om just detta ämne i en intervju med forskning.se ”Politiken räddade språket”. Huss pratar om fortlevnad av sydsamiska som var på väg att dö ut men förvånansvärt återuppväcktes intresset för det bland unga. Huss menar att språk och identit är sammankopplade och språk anses utgöra en del av identiteten, enligt Huss (Huss, 2014). Trots denna syn på språket och tillhörande till identiteten så är det inte ett nödvändigt att kunna språket för att känna sig som en del av minoritetsgruppen som tala detta språk. Huss säger om sydsamiska att de flesta har dubbla känslor om användning av språket (Huss, 2014).

Sambandet mellan språk och identitet bekräftas även i Malin Lerfelts (2013) artikel ”Den åsidosatta finskan” publicerad i Göteborgs posten. Lerfelt menar att språk är en del av identiteten men samtidigt hävdar att ställning av finska är något svag på grund av olika skäl (Lernfelt, 2013). Lerfelt lista några svårigheter som finska stöter på i detta sammanhang. Dels behöver barnen kämpa för att behålla både svenska och finska på samma nivå och dels utgör saknaden av resurser av olika skäl en viktig aspekt i att kunna stärka det finska språkets ställning i Sverige. Politiken har en väsentlig roll i detta sammanhang. Detta är trots att minoritetsgruppen, sverigefinska gruppen, som talar detta språk utgör en viktig del av befolkning i Göteborg. Detta är även trots det rättsliga skydd som Europakonventionen och minoritetsspråk reformen utgör i detta sammanhang (Lernfelt, 2013).

I båda artiklarna av Lerfelt (2013) och Huss (2014) menar man att språkpolitiken har en väsentlig påverkan på minoritetsspråk och mer eller mindre bidrar till fortlevnad av dessa språk, finska i Lernfelts artikel och sydsamiska i Huss artikel. Det vill säga politiken har i detta sammanhang en betydelsefull roll i att stärka ställning av dessa språk och bevara dem (Huss, 2014; Lernfelt, 2013).

 Slutligen är språk i allmänhet en del av identiteten hos alla och särskilt hos minoritetsgrupper vars språk är hotade med att dö ut på grund av för få talare vilket gör att de inte förs vidare till kommande generationer. Det finns vissa svårigheter som dessa språk kan stöta på såsom saknaden av tillräckliga resurser och likväl mindre användning av dessa språk. Samtidigt finns det möjligheter som via språkpolitiken kan förstärka ställning av dessa språk och därmed bevara kulturarvet som är förknippat med dessa språk och se till att dessa kulturer förs vidare till kommande generationer. Dessa spr0k har en svag ställning och kan komma att dö ut men vi kan genom att följa en politisk linje som stärker dessa språk bevara dem och stärka deras ställning.

Källor

Riksbankens Jubileumsfond. 2014. Politiken räddade språket. Forskning.se. https://www.forskning.se/2014/02/05/politiken-raddade-spraket/# 

Lernfelt, Malin. 2013. Den åsidosatta finskan. Göteborgs Posten. https://www.gp.se/ledare/den-%C3%A5sidosatta-finskan-1.584431#:~:text=Man%20blandar%20%C3%A5ldersgrupper%20hur%20som,likadant%20med%20svensk%E2%80%93%20eller%20matteundervisningen.