Gatans barn är en novell skriven av Malin van den Tempel och handlar om den irländska familjens, O’Reilly, och deras pojke, Rory O’Reilly, som är huvudpersonen i novellen. Det förekommer även andra personer i novellen som Rorys kompisar på gatan och familjemedlemmar samt de brittiska soldaterna. Novellen skildrar händelser när brittiska soldater var i Irland och under krigen mellan protestanter och katoliker i Irland. Därför beskrivs en relation som präglas av motstånd och hat mellan dessa två grupper, irländarna och engelsmännen. Relationen utvecklas under novellen från att vara hat innerst inne till att bli konfrontation som slutar med döden av den brittiska soldaten. Det är framför allt Rory O’Reilly som förändras från en pojke som bara vill leka på gatan med sina kompisar till att bli en mördare.
Novellen, Gatans barn, utspelar sig huvudsakligen i Belfast, Irland och mer konkret på gatan och i familjen O’Reillys hem. Miljön beskrivs mer utifrån den rådande stämning av den då pågående konflikten.
“I den skumma belysningen, det var bara en enda lyktstolpe som fungerade, såg hela fabriken ut som ett spökslott och injagade skräck i lille Rory O’Reilly som vandrade ensam hem ifrån sin kompis Timmy”
Textens viktigaste händelse och vändpunkt är när Rory hämtar pistolen från sitt rum och skjuter soldaten. Detta är eftersom det medför en förändring i Rorys personlighet från ett lekande barn till en mördare. Dessutom väcker denna händelse nyfikenhet hos läsaren för att se vad det kommer att hända med familjen och med Rorys bror.
“Plötsligt mådde han illa. Vad hade han gjort? Han var en mördare! Varför hade han gjort det!”
Gatans barn utspelar sig i modern tid vilket man förstår utifrån den period som den konflikten var pågående. Huvudsakligen, någonstans mellan 1960-1990.
Budskapet handlar troligen om att krig förvandlar ett oskyldigt barn till en mördare på grund av hat. Läsaren kan förstå att hatet inte kan vara lösning i längden. Det är ingen som tjänar på det som Rory hade gjort, framför allt när soldaten beskrivs mer som neutral att han inte brydde sig om konflikten utan han ville bara tillbaka till Glasgow.
Texten berättas ur tredjepersonsperspektiv och berättarrösten är utomstående precis som läsaren. Trots detta förekommer aktiva dialoger mellan personerna i novellen och utgör en viktig del i spänningen och i miljöskildringen, framför allt den psykiska.
Språket i texten är inte svår utan det är snarare lätt att begripa förutom vissa ord som man behöver förstå utifrån sammanhanget och som härstammar från den konflikt i Irland som skildras i texten. Språket är delvis vardagligt vilket man ser huvudsakligen i dialogerna mellan personer i texten. Det är också beskrivande språk som författaren använder vilket går bra ihop med tredjepersonsperspektiv för att beskriva händelserna och personerna samt deras handlingar och tankar.
Texten berättas i kronologisk ordning från början till slut och spänningen ökar i takt med att händelseutvecklingen. Först hittar Rory pistolen, sedan tappar han det för att hittas av Rorys kompisar. Därefter får Rory pistolen och gömmer det hemma för att sedan hittas av soldaterna vilket leder till textens vändpunkt, det vill säga när Rory hämtar pistolen och dödade soldaten vilket blir textens slut.
Det är en väldigt intressant och rolig text att läsa. Samtidigt är det lite hemskt att ett barn kan förvandlas till en mördare och vågar använda en pistol för att, enligt barnets uppfattning, skydda sin bror och hämna för sin far. Det är den delen av Rorys förvandling som berör mig mest av alla på grund av att Rory beskrivs mer som ett lekande barn vars enda viktiga sak är att leka på gatan. Man kan känna igen känslorna som beskrivs i texten, framför allt när man utsätts för orättvisa och vill blir behandlad rättvist.