Det är något som inte stämmer är en oerhört intressant berättelse skriven av Martina Haag som än idag lever i Sverige med estniska rötter. Martina Haag är skådespelare och författaren som är född i Sverige i Lidingö år 1964. Hennes roman Det är något som inte stämmer är utgiven år 2015 och har filmatiserats senare.
Boken i korthet handlar om Petra och Anders som har ett lyckligt äktenskap. Petra är en framgångsrik författare och Anders jobbar som programledare på tv. Äktenskapet börjar inte bli lika lyckligt som förut och Anders blir kär i sin kollega. Ham bestämmer sig för att lämna Petra. Petra tar därför ett jobb som stugvärd i fjällen i Norrland för att komma över den period efter att Anders lämnade henne. Hon har i princip ingen kontakt med omvärlden förutom några få vandrare. Boken som Petra skulle skriva kommer inte att bli klar i tid på grund av skilsmässan med Anders. Boken skulle passa in i de ”roliga böcker som skriver” men blev istället en drama om hur det är att bli lämnad.
Berättelsen av Martina Haag, Det är något som inte stämmer, är mycket emotionellt och man hittar sådana situationer som huvudpersonen beskriver och som man i en viss utsträckning känner igen sig i dem. Ett bra exempel på detta är när huvudpersonen Petra beskriver ensamheten som griper tag i henne i fjällen.
“Det är alldeles stilla. Inte ett ljud. Det blåser inte ens någonting, det är bara total tystnad. Jag hör liksom suset av mitt eget blod i öronen. Nu är det bara jag här” Kapitel (RÀHNUKKA – Första dagen).
Petra, huvudpersonen beskriver ett fysiskt tillstånd av tystnad men som också avspeglar hennes ensamhet. Det vill säga Huvudpersonen beskriver hur tyst och tomt det är på fjällen men samtidigt har den beskrivningen något av Petras innersta tankar och mer specifik med hennes ensamhet efter att Anders lämnade henne. Ensamheten är inte något som enbart är förknippat med kärlek och relationer utan snarare ett samhällsfenomen som kan precis hända alla och som alla kan uppleva.
Ett annat intressant citat som kan beskriva hur saker och ting förändras även i det renaste kärleken handlar om när Petra åker hem till Anders där de bodde för att prata med honom. Huvudpersonen beskriver på ett symboliskt sätt hur den relationen har förändrats och inte längre är det förhållande som hon har i tankarna. Petra beskriver de minsta detaljer som påminner henne om deras relation och hur dessa detaljer numera har förändrats.
När jag kommer fram till huset är det mörkt och släckt. Det är låst. Och nyckeln hänger inte på kroken i hundkojan som den brukar.” Kapitel (Ingarö – juli).
Detta citat illustrerar inte enbart kärleken som inte längre finns utan om man ser på saken ur ett bredare perspektiv förstår man att alla kommer ihåg sina förflutna på ett romantiskt sätt. Det är egentligen sorgset när man ser saker och ting förändras och plötsligt blir man emotionell och vill tillbaka till det gamla.
Huvudpersonen stannar inte i den situation som hon befinner sig i, alltså sorgen. Hon börjar hitta tillbaka till sig själv. Det är på något sätt en styrka att kunna gå ur det hela och kunna komma över faktumet att man blir lämnad. Petra, huvudpersonen, illustrerar detta när hon skulle till bokmässan i Göteborg.
“Det är fortfarande mörkt ute när jag kommer ut. Jag tänder en cigg. En ensam taxibil kör förbi. Någonstans i närheten slår en kyrkklocka halv sju. Sist jag var har rökte jag inte. Jag behövde inte det då. Får en stark längtan efter att vara en person som inte röker.” Kapitel (Göteborg – september)
Detta citat handlar inte bara om att kunna komma över sorgen efter att bli lämnad. Det handlar också om hur en person hittar tillbaka till sig själv eller börjar hitta tillbaka. Detta väcker naturligtvis känslor, framför allt nostalgiska känslor om att vara den person som man brukade vara. Det är inte alltid lätt!