De pedagogiska kompetenser som lärarna har är centrala inom skolans verksamhet och till dessa kompetenser tillkommer alla andra kompetenser som syftar till att utveckla elevernas lärande och utveckling. Yrkesroller inom elevhälsan och kunskaper inom detta område är komplementära till de pedagogiska kompetenser och dessa syftar till att identifiera hinder för lärande och bidra med kunskap om främjande faktorer. Därför är samarbete och dess kvalitén mellan pedagoger och elevhälsan avgörande för huruvida elevhälsan och lärare lyckas med sina uppdrag. Lärare har en nyckelroll som närmaste person till eleverna och som samarbetspartner till elevhälsan.
Klassrummet utformas inte bara kring pedagogik utan det är en social kontext för eleverna. Detta medför att små förändringar i miljön kan ha oerhört stora effekter på elever. Utmaningen uppstår i att vända negativa cirklar som uppstår av dessa förändringar och det blir inte bara lärarens bekymmer utan hela skolans problem inklusive elevhälsan.
Relationen mellan elever och lärare är oerhört viktig för lärande genom att elever upplever att läraren är en person som underlättar lärande och inte tvärtom. I detta sammanhang är det läraren som har det professionella ansvaret för att utveckla ett gruppklimat som främjar allas lärande med stöd från elevhälsan. Detta ansvar är stort och tungt om lärarna känner sig ensamma i det varför är det viktigt med samarbete mellan lärare och andra yrkesroller för att få stöd i det där läraren ska skapa förutsättningar för komplementära kunskaper att rycka in. Därför krävs det en gemensam målformulering eller problemformulering. Lärarnas perspektiv är att elevhälsans funktion stämmer inte överens med sina förväntningar vilket också är en aspekt som behöver tydliggöras genom att skapa realistiska förväntningar på vad elevhälsan kan göra och samarbete mellan lärare och elevhälsa. Lärarnas perspektiv på samarbetet varierar mellan lärare som har erfarenhet av samarbete med elevhälsan. Ett annat perspektiv på frågan handlar om elevhälsans insatser ska riktas till lärare eller till elever vilket lärarna såg att det var lösningen. Men lärare och elevhälsan är inte där i samarbetet som genomsyras av vi och de vilket blir problematiskt när lärarna problematiseras och skuldbeläggs för dessa problem av elevhälsan vilket medför att elevhälsans insatser riktas till lärare istället för elever. För att närma elevhälsan och lärare varandra behöver samarbetet förmedla en upplevelse av att åtgärder diskuteras med lärare och att elevhälsan visar respekt för deras professionalitet och likväl behöver elevhälsan uppleva respekt för sina yrkesroller och professionalitet. Därför är möten mellan elevhälsan och lärare betydelsefulla i detta sammanhang. Men lärarnas deltagande i dessa möten är inte helt enkla varför man har utvecklat en metod för det, instructional consultation.
Svårigheter för elever löses inte när lärare överlämnar ärendet till elevhälsan. Därför behöver mötet börja med en tillfällig psykologisk övertagning av problemet för att sedan förstå det huvudsakliga problemet. Detta skapar förutsättningar för returnering av ansvaret till lärare för att tillsammans diskutera möjliga lösningar. En annan aspekt kring samarbete handlar om hur elevhälsan gör en klassrumssituation hanterbar för pressade lärare som har prövat allt utan att skuldbelägga dessa lärare.
Slutligen är samarbete mellan elevhälsan och lärare oerhört viktigt för att lösa de problem som uppstår. Här behöver man understryka det pedagogiska ansvaret som läraren har samt tydliggöra förväntningar samtidigt när det är elevhälsans ansvar att skapa goda samarbetsrelationer med lärare. Ett gott samarbete mellan elevhälsan och lärare bidrar till att skapa ett gruppklimat som är inkluderande för alla elever bortom deras svårigheter i skolan.