Jag läste nyligen romanen “Stjärnlösa nätter” av Arkan Asaad och det är en fantastisk och mycket läsvärd roman. Boken utvecklas på temat kulturkrockar och rådande normer i vissa kulturer. Det som fick min uppmärksamhet var inte precis kulturkrockarna som förekommer i boken utan snarare den händelse som var central i romanen och som hela boken kretsar sig kring. Det handlar om tvångsäktenskap som huvudpersonen och hans kusin tvingas ingå i bara på grund av kultur och rådande normer och uppfattningar. Detta fick mig att reagera och tänka på självaste handlingen, det vill säga att tvinga någon att vara med någon annan mot sin vilja. Detta fick mig att reagera och reflektera över det som idag gäller i Sverige. Tvångsäktenskap är kriminaliserat i Sverige sedan 2014 men ändå är lagen, enligt min mening, inte tillräckligt för att skydda alla dessa personer som utsätts för en sådan handling. Därför bör man se över lagtexten och skärpa straffet för tvångsäktenskap.
Frågan om tvångsäktenskap handlar inte om kultur utan det handlar i allra högsta grad om ens frihet som inte är bara lagstadgad utan det har att göra med människans värde. Med andra ord om man tvingar någon annan att ingå i ett äktenskap mot sin vilja då bör denna handling straffas och anses som en brottslig handling.
Det är inte så enkelt som frågan är adresserad ovan utan det är betydligt mer komplex fråga i och med det är ofta föräldrar och släkt som är inblandade i denna handling. Det är märkligt att föräldrar tvingar sina barn i äktenskap som de egentligen inte vill vara i. Ännu mer intressant att föräldrar gör det av rena kulturella uppfattningar och för att leva upp till rådande normernas krav på individer i samhället. Oavsett anledningar och bortom alla möjliga förklaringar så är denna handling inte okej och det är lika med att man begår vilken annan brottslig handling som helst sett till själva handlingen och de negativa konsekvenser som den medför med sig.
Slutligen är kriminalisering av tvångsäktenskap inte tillräckligt och detta negativa fenomen pågår fortfarande i samhället. Kriminalisering har gjort handlingen mer osynlig och effekten av kriminalisering har inte gett det önskade resultat. Därför bör man se över lagtexten och skärpa straffet för sådana handlingar samt arbeta mycket mer förebyggande för att eliminera det fenomenet. Personligen är det obegripligt och ofattbart att det fortfarande finns föräldrar som tvingar sina barn i relationer mot deras vilja. Samhället måste agera och markera att det inte är acceptabelt och inte heller normalt att agera på det sättet gentemot ens egna barn.