Svenska och arabiska är språk som tillhör olika språkfamiljer och nästan kommer från helt olika världar. Man kan tro att de skiljer sig så mycket åt att de knappt har några likheter. I själva verket så har även dessa två språk vissa gemensamma områden, precis som alla andra språk. Det finns faktiskt vissa likheter mellan dem även om likheterna inte är många.
Ordföljden är ett område där svenska och arabiska delvis liknar varandra. Rakordföljden på svenska som består av subjekt, verb och objekt är grammatiskt rätt även på arabiska. Å andra sidan är den omvända ordföljden på svenska inte rätt på arabiska och får inte användas.
Skillnaden mellan ordböjning på dessa två språk är något mer komplicerat och där finns det större skillnader. Det finns knappt några likheter då det handlar om två olika bokningssystem i två olika språk som tillhör två olika språkfamiljer. Som exempel på detta, på svenska böjs substantiv efter antal och bestämdhet och ändelserna har en betydelse för hur substantivet böjs. På arabiska har ändelserna ingen större betydelse för böjning av substantivet även om det även böjs efter antal och bestämdhet. Ordet ”kvinna” böjs på svenska till ”kvinnor” som plural och till ”kvinnan” i bestämdform. På arabiska böjer man samma ord så att det blir i bestämdform genom att lägga två bokstäver ”a,l” i början medan plural följer ingen specifik regel.
Svenska och arabiska skiljer sig åt vad gäller vilka språkljud varje språk har. Svenska har (ÄÖÅ) som inte finns på arabiska. Samtidigt har arabiska vissa ljud som inte finns på svenska som en bokstav på arabiska som uttalas som betonad D. På arabiska är man även mån om att uttala de sådana ljud som kräver användning av tungan såsom ”th” eller betonad ”th”.
Skillnaderna mellan de två språken sträcker sig till vilka uttryck är vanligt förekommande i språket. Det finns knappt några uttryck som liknar varandra på dessa språk.
Det finns en viktig aspekt vad gäller arabiska att talspråk skiljer sig markant från skriftspråk och om vi jämför talspråk på arabiska med svenska så är skillnaderna ännu större mellan de språken. Talspråk på svenska skiljer sig från skriftspråk men inte i större utsträckning. Till exempel på svenska skriver man vår men säger våran eller skriver något men säger nåt.
Svenska är lättare att lära sig än arabiska eftersom svenska har tydligare grammatik och uttalssystem. Arabiska har betydligt mer komplicerade regler och det finns undantag mer än själva regeln.
Slutligen är dessa språk två olika språk som tillhör olika språkfamiljer. Ändå så kan man hitta vissa likheter mellan dem trots stora skillnader.