Vuxna har ofta synpunkter på vad barn och ungdomar läser. Ibland försöker de driva dessa synpunkter med hjälp av förbud och påbud. Varför? Vuxna anser sig kunna styra ett visst innehåll i barn- och ungas läsning utifrån det uppdrag som handlar om att uppfostra barnen väl. Peter Borgström (2000) skriver i sin artikel ”Kristna ratar Harry Potter” om skolor i USA och hur föräldrar kan styra litteratur som kan undervisas i skolan. Bergström menar att föräldrar kan stoppa ett visst litterärt verk från att undervisas i skolan bara att de har några invändningar mot boken (Bergström, 2000). Föräldrar gör detta som en god sak i barnens uppfostran, anser dem. (Bergström, 2000).
Inte bara i USA och på familjenivå utan frågan har även en politisk dimension och har stark koppling till skolfrågan i sin helhet. Cecilia Wikström (2008) skrev en motion till Riksdagen om införande av litterär kanon i den svenska skolan. Detta innebär i praktiken påtvingad litteratur från politiskt håll till elever på skolan med budskap som handlar om att staten eller politiken rekommenderar dessa skönlitterära verk eller ungas läsning ska utgå från det som staten anger (Wikström, 2008). Wikström argumenterar i sin motion för de väldiga fördelarna som detta kan innebära för elever och betonar vikten av en litterär kanon i svenska skolan för att stödja elever i sina studier, framför allt de som inte får någon hjälp hemma (Wikström, 2008). Dessutom menar Wikström att en litterär kanon skulle hjälpa barn med utländsk härkomst och som inte har direkta kopplingar till svensk litteratur (Wikström).
På samma sätt argumenterar Ebba-Witt Brattström (2006) i sin artikel ”Synen på skönlitteratur är naiv” för en litterär kanon i svenska skolan, fast ur ett annat perspektiv. Brattström argumenterar för fördelarna av införande av en litterär kanon i svenska skolan och samtidigt bemöter argument som kommer från motståndare (Brattström, 2006).
Vuxna försöker hela tiden styra läsning hos ungdomar på olika sätt och ur olika perspektiv. Dels argumenterar man utifrån föräldraroll som många har och friheten att uppfostra sina barn och påverka dem enligt vad de tycker på ett positivt sätt. Dessutom argumentera vissa för införande av litterär kanon i skolan och hänvisar till elevers rättigheter till stöd samt till andra fördelar som skönlitterära verk som är utvalda av vuxna kan innebära för ungdomar. Oavsett vilken sida man tar i denna strid som handlar om att styra barn och ungdomars läsning så är detta fenomen ett faktum och vuxna anser sig ha e positiv roll i frågan.
Källor
Borgström, Peter. 2000. ”Kristna ratar Harry Potter”. Dagens Nyheter.
Wikström, Cecilia. 2008. ”Litterär kanon”. Motion (2008/09:Ub236).
Witt-Brattström, Ebba. 2006. ”Synen på skönlitteratur är naiv”. Dagens Nyheter