Romantiken och upplysningen som litterära epoker

Litteraturhistoria är uppdelad i flera perioder eller så kallade epoker. En epok är en period i historia som har utmärkande drag som gör att det skiljer sig från andra perioder. Dessa epoker härstammar från människans förståelse för sin omvärld och sin verklighet och hur detta avspeglas i epokens litteratur. Två intressanta epoker i litteraturhistoria är upplysningen och romantiken. 

Upplysning

Upplysning är en mycket intressant litterär epok som varade cirka 100 år och sträckte sig från början av 1700-talet och fram till slutet av 1700-talet. Under denna epok tog viktiga förändringar plats i synen på människan och i hela samhället. 

Denna epok präglas av en centralistisk och stark människosyn och en övertro på människans förmågor till förändring. Det vill säga man ansåg att människor var kapabla till att göra förändring oavsett vad det handlar om. Tidsandan under denna epok bäddade för att befria människan från allt som kunde hindra människors frihet och begränsa deras tänkande såsom kyrkan som fick allt minskade roll under denna epok. Kyrkan hade under medeltiden och renässansen betydligt större inflytande på samhället och människors liv. Detta synsätt bäddade för att nya idéer kom upp såsom religionsfrihet, demokratiska tankar, likvärdighet, yttrandefrihet och andra idéer som numera stämplas som härstammande från upplysningen. Vetenskap tog far och vetenskapliga framsteg gjorde att människor blev allt mer medvetna och kunskapen spreds i samhället samt vetenskapsmän fick högre status. Allt detta utmanade kyrkan. Under denna epok växte det fram en medelklass som ville förbättra sina levnadsförhållanden och livsvillkor. 

En intressant aspekt som var dominerande under upplysningen var förnuft och hur människor ska vara förnuftiga vilket också avspeglas i litteraturen av denna epok. Den rådande uppfattningen handlade om att människans förnuftigt tänkande och därmed förmåga inte kunde påverkas av högre makter. Till exempel, Candide av Voltaire och Robinson Crusoe av Daniel Defoe var sådana litterära verk som präglades av förnuft som genomsyrade hela verket.  

“Detta är inte rätt, min vän, sa han. Du bryter mot det allmänna förnuftet och väljer tidpunkten illa.”

Candide, Voltaire (1759)

På samma sätt avspeglar Daniel Defoes verk Robinson Crusoe en av de mest karaktäristiska drag för upplysning som en litterär epok i litteraturhistoria. Defoe skrev om Crusoe, den förnuftiga människan, som kunde med sitt förnuftigt tänkande att leva och klara sig på en öde ö i 28 år. Detta avspeglar också en övertro på människans förmåga till anpassning och förändring. 

“Jag började nu fundera hur jag skulle ordna eldstaden för att kunna bränna lerkärl i den. Hur en krukmakares brännugn var beskaffad hade jag ingen aning om, och visste inte heller att man kunde glaser krukor med bly, fastän jag verkligen hade bly att det med. Jag ställde upp tre stora skålar och ett par tre krukor i en stapel ovanpå varann, lade upp bränsle runtomkring och lät det hela vila på en stor bädd av glöd..”

Robinson Crusoe, Daniel Defoe (1719) 

Upplysningen med dessa utmärkande drag var en reaktion mot renässansen. Människor ville förändra samhället och befria det från de rådande tankarna under denna period. Det är härifrån namnet Upplysning kommer då människor blev mer upplysta om sin verklighet vilket ledde till stora samhällsförändringar.

Romantiken

Romantiken som en litterär epok kom efter upplysningen från 1700-talet och varade fram till mitten på 1800-talet. Romantiken och dess idéer kom som en reaktion mot upplysningen och den överdrivna tron på människan och dess förmågor samt övervärdering av förnuft. Man menade att upplysningens syn på människan gjorde henne till en maskin mer än att vara en människa med inneboende känslor som man behöver beakta. Man såg på människan bortom alla vetenskapliga framsteg utan man tog hänsyn till känslorna som då var centrala. Man mer eller mindre söte sig till det som ligger bortom verkligheten. Man grävde inne i sina känslor och försökte hitta det overkliga hos människor. Denna verklighetsbild som rådde då kan man tydligt se i litterära verk under denna epok såsom i Den unge Werthers lidanden av Johann Wolfgang von Goethe. 

“Måste du alltid vara så, att det som skapar en människas lycka också måste bli källan till all hennes olycka?”  

Den unge Werthers lidanden, Johann Wolfgang von Goethe (1774)

Under romantiken intresserade man sig för sådant som inte var vetenskapligt såsom konst, poesin och annat som blev allt mer inflytelserika under romantiken. Litterär verk under romantiken hade mer ett underhållande karaktär än vetenskapligt bortom rationaliteten som man uppskattade under upplysningen. 

Intressant nog att letande efter känslor och det overkliga ledde till att man skapade varelser i litterära verk och skräckhistorier för att få ut det mesta av människans fantasi. Ett exempel på dessa verk är Frankenstein av Mary Shelley som anses ett symboliskt verk för romantiken.

Oförmögen att uthärda åsynen av den varelse jag skapat, rusade jag ut ur rummet, och vankade länge av och an i mitt sovrum, oförmögen att få ro i mina tankar.”

Frankenstien,  Mary Shelley (1818)

Även naturen hade sin del i romantiken och man integrerade med naturen för att uttrycka sina känslor. Man använde sig av naturen till exempel för att beskriva sorgen eller glädje. 

Namnet romantiken kommer från detta letande och grävande i känslorna samt från fantasin som rådde under denna period. Jakten på den overkliga upplevelsen och litteratur för att underhålla fick allt mäktigare ställning under denna period.

Slutligen kan man dra slutsatsen att upplysningen och romantiken är delvis två motsatta litterära epoker där romantiken kom som motreaktion. Detta avspeglade sig i litterära verk under varje epok.

Källor

Nationalencyklopedin, romantiken. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romantiken (hämtad 2022-03-18)

Nationalencyklopedin, upplysningen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/upplysningen (hämtad 2022-03-18)

de Vries, R. 2010. Upplysningen. SO-Rummet. https://www.so-rummet.se/kategorier/historia/nya-tiden/upplysningen# 

Schimanski, F. 2001. Romantiken – en flykt in i en annan värld. Populär Historia. https://popularhistoria.se/samhalle/flykt-in-i-en-annan-varld