Livet blir allt snabbare och människors behov är i ständig ökning. Vi är numera upptagna med våra egna behov och mitt i det snabba, rörliga och livliga så hinner vi inte alltid tänka på andra. Ibland behöver vi stanna upp lite och titta omkring.
Trots våra olikheter som människor ändå så har vi mycket gemensamt; framförallt, vår mänsklighet. Människor behöver varandra för att klara sig och utan våra medmänniskor hade det varit betydligt svårare att klara sig.
Ställer man sig frågan om varför vi behöver hjälpa varandra så hittar man tusentals svar som bland annat humanitet som mänskligt behov. Att hälpa andra är ett mänskligt behov som finns inom oss människor men ibland blir vi för upptagna i att ordna våra behov. Ur politisk synvinkel har det pågått och än idag pågår debatter om hur vi ska hjälpa andra. Alla är överens om hjälp men med olika verktyg och på olika sätt.
Frågan är om vi kan hjälpa alla och i så fall om det håller i längden. Två stora frågor som troligen inte får något vettigt svar då svaren är väldigt subjektiva och handlar om ens värderingar. Bortsett från det politiska så behöver alla bidra med det de kan för våra medmänniskor. Hjälp bör utgå ifrån individnivå och uppåt mot hela samhället. På individnivå kan man inte göra stora skillnader och ibland är det bara omtanke som man kan bidra med men ändå är det ett värdigt bidrag när människor behöver det. Vissa individer i samhället kan bidra med materiella bidrag som människor i nöd behöver och de bidragen är precis lika värdiga som immateriella bidrag. Detta är eftersom det handlar om vad andra behöver och inte bara hur mycket man bidrar med. Om vi tar exemplet i novellen “Vi kan inte hjälpa alla” av Ingvild H. Rishøi, en liten flicka vid namn Alexa insisterar att hjälpa en kille som tiggade. Hon tvingade sin mamma att hjälpa killen trots att de behövde pengarna. Alexa är ett barn som känner det mänskliga behovet av att hjälpa andra och blev glad när hon visste att de kommer att hjälpa killen.
Idag finns det så många hjälporganisationer som jobbar ideelt och de räcker ändå inte till.
Problemen är större än deras kapacitet. Samhället med alla dess organisationer och individer behöver agera gemensamt för att kunna göra skillnad och hjälpa de som är i nöd. Om vi blundar för de som behöver hjälp kommer problemen bara att växa och bli större och någon gång kommer de att nå oss. Människor behöver ibland stanna upp och tänka en stund bortom de egna behov man har. Många behöver våra bidrag precis som vi ibland behöver andras hjälp.
Det behöver inte vara materiella bidrag utan det kan lika gärna vara immateriella bidrag som gör skillnad.
Om alla ha en liten del inom sig själva för att hjälpa andra så kommer vi långt med att hjälpa de som behöver.
Däremot om alla är för upptagna i egna behov så kommer problemen att växa och förr eller senare kommer de att nå oss och vårt samhälle.
1 Kommentar
[…] Gustawsson debatterar på Expressen i sin debattartikel “Sänk bränsleskatten och rädda den svenska maten” om att […]