Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

Jag heter inte Miriam är en intressant roman skriven av Majgull Axelsson och utgiven år 2014. Boken är svår att sätta i en specifik genre i och med det handlar om självbiografi av den fiktiva huvudpersonen, Miriam, och samtidigt är romanen samhällskritiskt på ett eller annat sätt i och med det illustrerar rasism och hur huvudpersonen behövde gömma sig under ett namn för att inte bli hatad. Dessutom handlar romanen om en historisk händelse som har påverkat många runt om i Europa, det vill säga förintelsen. Med enklare ord är romanen självbiografisk och historisk roman med inslag av samhällskritik. 

Handlingen inleds i Nässjö vid Miriams 85-årsdag när Miriam, egentligen Malika, sitter och minnas sin förflutna. Därefter hoppar hon tillbaka till hennes by när hon var ung. Handlingen berättas ur tredjepersonsperspektiv där berättarrösten är utomstående precis som läsaren och beskriver händelserna och personerna i romanen. Det förekommer även dialoger mellan personerna i romanen. 

Romanen utspelar sig i tre perioder; i koncentrationslägret under andra världskriget, i Jönköping efter kriget och nuet när Miriam sitter och minns alla dessa minnen. Författaren är noggrann med att beskriva miljön detaljerat vare sig det handlar om den psykiska miljön eller den fysiska. Författaren lyckades skildra en trovärdig miljö och förmedla bilden av hur det var under krigstiden, efter flykten och nu när Miriam minns alla dessa detaljer. Detta sätt kunde sätta läsaren i miljön att den upplevs så verklig. 

“Det var trångt mellan barackerna men inte trängre än att Miriam kunde sätta sig ner under dörren och betrakta sitt kap”. 

På samma sätt skildras huvudpersonen på ett sådant sätt som kan få läsaren att bilda en uppfattning om hur personen är som person. Det vill säga läsaren förstår hur Miriam är som person genom sina handlingar och det som hon gör i romanen samt genom de tankar och känslor som hon uttrycker. Inte bara Miriam utan även andra personer beskrivs i romanen även om deras roll inte är så stor. Till exempel när Miriam beskriver knivkvinnan när hon fick bröd vilket också illustrerar som bäst när Miriams personlighet kommer till uttryck. Miriam är en snäll person som är lite förvirrad kring sin situation och förblev det hela sitt liv även när hon flyttade till Sverige. Hon är omtänksam och tog hand om sin bror samt agerade som moder åt honom. 

Problemet som romanen beskriver eller tar upp är multidimensionellt. Huvudsakligen handlar det om Malikas resa till att bli Miriam och till slut bli den som hon är vilket hon uttryckligen säger i slutet av boken när hon konstaterar att hon ändå heter Miriam numera. Dels handlar det om förintelsen och det som många utsattes för och dels handlar det om de två identiteter som Miriam fick leva med varav en av dem sitter djupt inne och ingen fick veta om det alla dessa år. Dessutom beskriver de rådande synen, specifikt i Sverige, på romer. Redan i början av romanen avslöjar författaren att Miriam överlevde och hur hon nu lever vid hennes 85-årsdag. Hon är Malika innerst inne men hon också är lika mycket Miriam, det vill säga den personlighet som har haft under alla dessa år. 

Språket i boken är något avancerat och det förekommer svåra ord och uttryck men ändå ligger på en rimlig nivå för att hålla boken intressant. Det är mer beskrivande språk som förekommer i boken och även sådant som är vardagligt som handlar om vardagssituationer. 

Boken handlar om en resa som Malika har gjort till att bli Miriam i Sverige. Den beskriver förintelsen, efterkrigstiden och nuet när Miriam eller Malika kommer ihåg dessa händelser. Romanen illustrerar en konflikt mellan två identiteter, Malika som ligger innerst inne, och Miriam som är synlig för omvärlden. Från byn i Tyskland till förintelsen och sedan till Sverige för att åldras där med alla händelser och allt som Miriam eller Malika utsattes för under denna resa utformade Miriams personlighet och även hennes liv. 

Boken är läsvärd eftersom den ger läsaren inblick i Miriams liv och resa till Sverige. Dessutom lyckades författaren skildra sådant som hände under förintelsen och efter kriget på ett så verkligt och trovärdigt sätt att läsaren kan bilda sig en uppfattning om hur det var under de olika perioder som skildras i boken. Något som kan vara en nackdel med denna bok är att den är ganska lång och språket är något svårare för en person som håller på att lära sig svenska.