Distansarbete under Coronapandemin

Coronapandemin har fått samhället att anpassa sig hastigt efter nya omständigheter. Bland annat var det frågan om distansarbete eller om man ska jobba hemifrån och slippa gå till kontoret för att minska smittspridningen. Så blev det att de flesta som jobbar administrativt fick fortsätta jobba hemifrån och man gick inte till kontoret om det inte var nödvändigt. Vi fick också sitta hemma och fortsätta vårt arbete hemifrån. 

Det var häromveckan när jag och några av mina kollegor träffades hemma hos mig. Det var roligt att träffa dem efter ett tag då alla jobbade hemifrån och jag trodde att alla var som mig att de längtade tillbaka till kontoret. Jag blev förvånad att över hälften av mina kollegor gjorde inte det och att de föredrar att fortsätta med distansarbete eller att arbeta hemifrån. Åsikterna gick isär och vi kom inte fram till en gemensam åsikt om saken.

Jag tillsammans med några andra ansåg att det är annorlunda att jobba på arbetsplatsen. Det är inte samma sak att jobba hemifrån. Man kunde hålla sina rutiner genom att gå till jobbet i en specifik tid och komma hem vid ungefär samma tid varje dag. Dessutom hade man det sociala på kontoret vilket man saknar i distansarbete. Det var inte själva arbetsplatsen som är viktigast utan att man kunde träffa andra och socialisera med kollegor medan man jobbar.

Distansarbete har å andra sidan många fördelar, enligt de andra. Bland fördelarna är att man sparar tid och pengar genom att slippa pendla varje dag till jobbet. De menar också att dessa är sådana onödiga utgifter som man lägger på sådant som man kan utföra hemma. 

Vår sittning tog slut men vi kom aldrig överens om saken. Jag tycker fortfarande att distansarbete är inte samma som att jobba på kontoret. Man saknar vissa delar i distansarbete, framförallt, det sociala när man träffar sina kollegor och har roligt på jobbet utöver de arbetsmoment som man ska utföra på kontoret.